Fler lamm på gården.

Ja jag vet jag är dålig på att uppdatera, men jag är lat. Och sånt.

Hursomhelst.

Igår födde Big Mama ett lamm mitt på dagen typ. Vi trodde inte att hon var dräktig men det visade sig visst att hon var det. Så kom det ett lamm, hon tvättade och donade med det ordentligt och verkade ganska nöjd med det. Så tänkte vi inte mer på det utan tänkte att hon kanske var klar och bara väntade på moderkakan.
Några timmar senare så visade sig att så var inte fallet, vi tittade efter en moderkaka i boxen men såg att det stack ut en nos ur Big Mama istället. Så det var ett till lamm på gång, långt efter första. Det tog tid för henne att få ut det för nästa gång vi kom ut så var det bara huvudet som var framme och hängde där. Inga framben för dom låg kvar med resten av kroppen, precis när vi började fundera på att hjälpa till (vilket betyder, trycka tillbaka lammet och få tag på frambenen) så lyckas hon ändå klämma ur sig den.
Vi var säker på att den var dödfött men dra på trissor! Den levde. Hon slickade lite på den och sen var hon inte så värst intresserad. Sen rätt vad det var så la hon sig ner och ut kom ännu en liten liten parvel. Den märkte hon knappt av och brydde sig inte alls om den.
Hon var nöjd med sitt första lamm och kunde gott klara sig utan de andra två.
Efter lite trugande och pysslande med de två andra så började hon ta sig till dom. Men vi märkte att det tredje lammet var inte som det skulle.
Svag i bakbenen och har svårt för att gå. Kom inte upp riktigt och kommer inte fram till spenarna.
Hon fick alltså inte i sig någon råmjölk och lyckades inte hitta spenen själv när vi höll fast mamman. Så vi fick mjölka så gott det gick men eftersom Big Mama inte villa släppa på någon mjölk så var det inte så enkelt.
Den lilla lilla ynkliga parveln har blivit bortstött från sin mamma och det skär i hjärtat när hon ropar av hunger och vill ha lite tröst.
Vi var in och höll fast Big Mama var tredje timme för att se om den minsta lyckades hitta en spene och tillslut fick hon i sig lite därifrån också men hade lika svårt varje gång att hitta rätt. Så det första vi gjorde nu på morgonen var att åka till stan och köpa lammnäring.
Så fort vi kom hem så blev det en god måltid för den minsta som för första gången fick äta sig mätt. Sen somnade hon.
Vi får se om hon klarar sig, hennes ena bakben vrider sig åt fel håll och hon går som på tå på det andra bakbenet så hon hänger inte med och är ensammast i världen.
Mitt hjärta blöder.
Big Mama har inte mycket till över för det andra lammet heller men den klarar av att ta för sig medans nummer ett får äta så det går ju. Det är bara ettan hon accepterat helt och den enda hon lyssnar på och svarar när den ropar.
Det är hemskt och tragiskt och fruktansvärt.
Jag misstänker att det är hennes första lamm och att hon är så förvirrad och inte riktigt vet vad hon ska ta och göra. Sen tycker hon kanske att hon inte har mjölk så det räcker och väljer att stöta bort den som har minst chans att klara sig. Det är ju så naturen fungerar. Tyvärr.
Det får väl bli att flaskmata den minsta och se hur länge hon klarar sig och om hennes bakben rättar till sig. Det vore så tragiskt annars.
Jag vill bara ta in henne och ha henne i min famn men helst av allt så ska hon hållas med flockan.
Hon får ofta ligga ifred under värmelampan så där får hon hålla värmen också.
Stackars älskade lilla fina underbara lamm.

Så natten har varit lång. Vi sov mellan 03 och 05 ungefär sen har vi varit vaken.
Nu blir det lite enklare då vi har lammersättning för nu behöver vi inte krångla till det med en envis dryg Big Mama som vägrar stå still när man ska försöka mata det sista lammet. Nu kan vi värma mjölkersättningen och se till så den lilla blir mätt.
Varenda klädesplagg vi har luktar får och bajs.
Under förlossningen så fick jag ju torka två av lammen och dom var så slemmiga, det hamnade på typ alla kläder jag hade på mig och i håret. Sen varje gång vi mjölkade så var det blod och slem och bajs typ överallt. Eftersom vi inte var beredd på förlossningen så hade vi inte gjort rent just i den boxen heller men det fixade vi idag efter att minstingen hade fått mat i sig.
Tog till och med moderkakan och gned in i den minsta för att mamman skulle känna lukten på henne men det gick visst inte det heller.
Gick in med lukten på händerna och både Rambo och Kamau tyckte att jag luktade jättegott och hade mer än gärna ätit upp mina händer. Rovdjur :P

Lillan som stod i boxen med Big Mama när hon födde sina lamm var helt okej i början, sen blev det läskigt och hon fick halvt panik och visst inte vad hon skulle göra så hon stångades med lammen så vi fick flytta henne också.
Eftersom alla tre vill vara med varandra men inte i varandras direkta närhet så fick vi göra en provisorisk box i gången ut till Ladugården. Där får Lillan stå, så hon ser in i Big Mamas box och genom den ser in till Bambi och hennes två grabbar.

Just Bambi hade en väldigt bra förlossning och hennes två lamm blev perfekta. Hon var ju en erfaren mamma och visste precis hur man skulle ta hand om dom bägge. Så just nu önskar jag nästan att Big Mama hade hållit sig till ett lamm. Är det hennes första kull så har hon ju ingen aning om hur man är mamma och tar hand om de två som kom flera timmar efter det första lammet.

Jag vet inte hur länge det är värt att försöka rädda det minsta lammet men jag vill ge henne en chans och se om benen kan rätta till sig och om hon kan bli bra. Det får bli lite sjukgymnastik och massera hennes ena krokiga bakben och sätta tillbaka det lösa andra när man är där.
I naturens värld hade hon varit djurmat för längesedan och ibland kanske det hade varit lika bra.
Men hon verkar inte ha ont och det är ju det viktigaste. Jag hoppas hennes syskon kan ta hand om henne lite grann så hon inte behöver vara ensammast i världen.

Det ska iallafall tvättas en massa här och så duschas när vi vet att vi bara behöver mata den lilla.
Vi får se hur hon klarar sig där ute, i värsta fall får man väl bo med henne någonstans.

Det var allt, för den här gången.